Nu har jag varit och ridit Palle, han är en ängel den hästen. Vi red ut, och han var skraj för strutsarna som vi måste passera för att kunna komma iväg från gården, idag igen. Det är ju iofs en irriterande sak, eftersom han förra året aldrig ens såg åt deras håll. Men det är väl vårkänslorna som fortfarande sprudlar i honom och gör honom lite busig. Men resten av turen var han hur mysig som helst.

Eller ja.. nu när jag tänker på det uppstod det ju ett par insidenter som jag gärna hade varit utan innan jag kallade honom för den fulländade, perfekta hästen. Han ville inte gå över en läskig bro, fast där var han faktiskt duktig, för när jag gjorde en volt och skrittade lugnt mot den andra gången, stegade han över som han skulle.

Ett annat problem uppstod vid en långsträcka där jag ville ta en galopp. Och hästen börjar travar-trava! Jo, han är en travhäst. Men vanligtvis börjar han inte travar-trava mer än kanske en gång per år. Högst! Men när jag tänker efter så har han gjort det iallafall en gång förut det här året. Det fick mig att börja fundera på varför, och jag kom fram till att det måste vara för att jag inte galopperat så mycket på senaste. Och har jag gjort det har det varit nån långsträcka på en uteritt. Kanske behövs det lite mer samlad galopp.

Så jag stannade till på en bra äng och red på en volt. När traven kändes bra och relativt samlad, så galopperade jag i båda varven. Fint och samlat. Så det är jag nöjd med :)

Äsch, nu pallar jag inte babbla om Palle mer. Byebye!